Det är aldrig ens eget fel


Hm.. Läsarantalet har minskat kraftigt, idag har vi endast haft 2 läsare än så länge. Var av en av dem är vår kära mor. (?)Vart har alla kommentarer tagit vägen också? Simon du brukade vara en fena på att lägga kommentarer, har du övergivit oss? :( Sen så kaaaanske det är lite vårt fel också, men jag vill gärna tänka som rubriken.

Men anledningen till varför jag skriver idag, är för att jag hittade den här videon på youtube.. Det gick inte att stoppa tårarna, de rann ner som ett vattenfall från mina ögon! Känslorna var mycket mixade och många frågor dök upp i mitt huvud: Varför lämnade de bort honom? Hur kunde han känna igen dem? Hur kunde de lämna honom sen efter det mötet? .. Ni kanske redan har sett denna video. Isåfall vill jag fråga er: Grät inte ni lika mycket som ett litet barn som tappat sin glass i sanden? Det gjorde iallafall jag. En del kanske inte vill erkänna, men jag har inga problem när det kommer till att prata känslor..

Ni kanske märkte det på ett inlägg lite längre ner i bloggen att jag är lite förtjust i tigrar. Kolla den här videon. Är det inte det finaste ni någonsin sett? Läs hela historien. Helt fantastiskt.



Christian the Lion
/Rasmus Billman

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0