Hockey tvillingarna

Lika så verkar det med den här bloggen.. Tråkigt men sant. Det som känns värst är väl att svika alla trogna läsare. Vi vet inte hur vi ska göra för att få tillbaka motivationen. Hur tycker ni att vi ska lösa det här? Lägga ner eller att vi får en rejäl kick i baken och sätter igång och skriver igen?

Robin skriver:

Utredningen pågår fortfarande, topp 3 är bearbetad och misstankarna har svalnat en aning. Hamrin har dock betett sig underligt åt, så istället från att ligga trea är han nu på en första plats. Simon och Kalle klarade av frågorna bra och om jag inte missbedömde situationen helt så lät dom faktiskt rätt ärliga. Fast man vet ju aldrig med dom där två.

Detta kanske ni redan har märkt, men jag fick aldrig min undulat Magnus.. :( Jag var till arken och pekade ut lilla Magnus och sa att jag skulle komma tillbaka dagen där på. Nästa dag när jag kom dit så var han borta, paniken spreds sig i min seniga kropp och med pipig röst frågade jag djurskötaren vart den gula lilla undulaten hade tagit vägen. Kan ni gissa?
NÅGON HADE SÅLT HONOM TILL EN ANNAN FAMILJ! Jag kände att tårarna ville tränga sig fram och rinna ner från mina kinderna, men jag lyckades att hålla dem tillbaka. Jag tror djurskötaren uppmärksammade det och började genast peka ut en massa andra fina undulater, men det kunde hon glömma! Ingen kan ersätta Magnus. Min Magnus. Nu kanske ni tänker: Hur kan han säga sådär när han inte ens hade köpt honom? Då ska jag tala om för er att vi fick en slags kontakt med varandra. Han tittade mig i ögonen och jag i hans. Plötsligt gav han av ett pip och det lät som han försökte säga: robin!

Jag kommer aldrig glömma dig lille Magnus. Hoppas du kom till en bra familj där dom tar hand om dig väl. Kanske ses vi igen min vän.


Rasmus skriver:

Om vi bestämmer oss för att ta oss i kragen och fortsätta att blogga, har jag planerat en liten dagens outfit åt er. Det var ju ganska länge sen sist och jag vet hur mycket ni uppskattade det. Det kan vara bra för ni som känner er lite vilsna i modedjungeln. Lite som Djungel George känner jag mig ibland, full koll i den stora förvirrande djungeln.

Det var allt för oss denna gång, nästa inlägg får ni vårt beslut.

 

/Robin och Rasmus Billman